Vi bytte nyligen buss, i Sundsvall, och denna buss är proppfull till skillnad från den tidigare som var öde. På buss nummer ett fick jag smaka på Gangstermannens godis, fransk nougat, och det var fan det äckligaste jag någonsin ätit. Jag har inte smakat på så mycket äckligt. Det tvingade mig till att öppna min Monster (½ liter energidryck) och dricka upp allt på en gång för att den inte skulle bli avslagen. Cirka en timme senare höll min blåsa på att sprängas, och jag gick vingligt iväg till toaletten längst bak.
Väl framme satte jag mig snabbt ner och gjorde mitt, samtidigt som bussen hoppade och studsade mer än den gjort under hela resan vilket fick mig att känna att tillfället inte direkt var väl valt. När jag till sist var klar började jag leta efter spolknappen, men hittade ingenting alls. Jag letade, jag testade, jag öppnade små luckor jag antagligen inte skulle röra, jag tryckte in kranknappen i hopp om att den skulle framkalla en spolning också - men ingenting! Där stod jag alltså på en säkert bara 2 kvadratmeter stor toalett, utan att ens ha fattat låsanordningen, och letade efter en spolknapp helt resultatlöst. Jag fick totalpanik "SKA MITT KISS LIGGA HÄR INFÖR ALLA!??!", jätterationellt - jag vet. Jag tittade bakom toaletten, under pappersrullen - och hittade till sist någonting som rörde sig, nämligen en pedalliknande vit sak. Jag trampade, men inte för hårt i rädsla av att det skulle vara helt fel spak, och det kom vatten. Men vattnet sögs inte ut! Jag trampade hårdare, och det verkade verkligen som att den skulle gå sönder.
När toalettskålen väl var full gav jag upp, fortsättatte jag skulle allt rinna över. Fullständig totaltpanik och kaos är det sätt jag bäst kan beskriva tillståndet i mitt huvud. Jag tvättade händerna, och gick generat iväg till Gangstermannen. Han tyckte att det hela var asroligt, delvis för att det tog mig säkert en halvtimme att komma tillbaka när jag faktiskt bara gjorde ettan, delvis för att jag själv tyckte att det var så pinsamt att alla skulle veta att det var jag gick på toa sist och alltså jag som lämnade mitt kiss. Därmed skulle alla att komma ihåg mig för alltid som kisstjejen. Och jag känner mig verkligen som kisstjejen, hon som lämnade kvar när det egentligen inte var så svårt att spola. Vi fick nämligen hela proceduren förklarad på buss nummer 2.
07 juni 2009
Jag vill att du ska bli min kisstjej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentarer:
*fnissar hysteeeeeriskt!*
Skicka en kommentar