Rökslut på gång

Nu idag har jag tagit min första sluta-röka-tablett, Zyban kallas medicinen för den som är nyfiken, och jag är nervös. Tänk om jag inte lyckas i alla fall. Jag har även läst skräckhistorier om folk som fått tillfällig parkinson och andra som varit fullt friska för att sedan hamna i permanenta ångesttilstånd. Jag är dock inte så orolig för biverkningar som jag är för att bara misslyckas med rökslutet. Jag har ändå hopp att lyckas, då jag tidigare identifierat mig själv som "Sonia - rökaren", vilket jag inte gör på samma sätt nu. Det är å andra sidan inte alls konstigt att jag identifierat mig som en rökare, då jag rökt sedan jag var fjorton och har haft ont i livskraft i långa perioder, perioder då cigarretterna funnits med mig i vått och torrt till skillnad från relationer, sinnestillstånd och objekt.

Det ska bli skönt att slippa kräkas varje morgon till följd av en rosslig hals, det ska bli skönt att slippa lägga hälften av min "inkomst" på cigarretter, det ska bli skönt att slippa ringa mina föräldrar varje månad och be om lån som jag aldrig kan betala tillbaka. Det ska bli skönt att slippa den äckliga luften, det ska bli skönt att slippa onda ögat när jag väl röker ute (även om jag tycker att det för det mesta är obefogat), det ska bli skönt att slippa flåsa ihjäl mig efter tio trappsteg. Det här stycket var nog mest till för att motivera mig själv.

Jag ska sluta röka om två veckor, den 16:e juni, dagen efter min födelsedag. Vi får väl se hur det går, hur jag mår och så vidare. Önska mig lycka till!